Rengöring och famngos

Puh, sådärja. Nu har Tildas hörna blivit kliniskt rengjord: har skurat kattlådan, golvet och alla matgrejjer. Hon har även fått ny kattsand och det verkar som om den fått godkänt, eftersom det tog 3 minuter innan hon sprättat runt allt i köket igen. Hur ska jag orka ta fram dammsugaren igen...

Men hon är ju så söt så det gör inget :)

 

Vad har hänt sen jag skrev sist då? Jo, jag hade tre dårar från Åland på besök, då var inte Tildus kaxig. Hon tryckte bara bakom soffan hela helgen i princip men direkt när de åkt var hon framme och skulle gosa. Jag skulle se hur hon reagerade på att bli lyft, jag hade aldrig testat det på henne förut. Men tammetusan! Hon var helt lugn och när jag la henne i famnen och började paja henne så startade spinneriet och dregglandet som vanligt! Det verkar som att hon litar på mig och vet att jag inte tänker göra nåt farligt mot henne :)

 

Sen har jag varit hem till Åland en sväng också och hade då en kompis att vara Tilda-vakt. Det hade gått bra men Tilda hade inte velat gosa eller ha någon närkontakt. Vid ett tillfälle kunde hon dela soffa med min kompis, efter någon dag. Hon hade så rolig reaktion när jag kom hem: först när hon såg mig fräste hon till (som vanligt) men sen såg man hur glödlampan tändes och då började hon pipa istället! Jag frågade min kompis om Tilda hade jamat eller pipit när hon hade tagit hand om henne, men icke. Men nu började Tilda pipa och följa mig runt i lägenheten vad jag än gjorde. Det blev gos i soffan den kvällen (som alla dagar). Finns ju inget bättre än att ligga i soffan med en katt under hakan som man kan snusa på! :)

 

Men tyvärr (eller förhoppningsvis, beroende på hur man ser det) så kan det ta slut nu närsomhelst. Idag skrev jag en text om Tilda som ska läggas upp på Blocket, där hon kommer att ligga till försäljning. En del av mitt hjärta lider för att hon inte kan stanna med mig men samtidigt behöver hon ett permanent hem hos någon som kan ha henne hela livet. Någon som känner sig sugen på att skaffa en mysig, busig, nyfiken katt? 

Tildas framsteg

Idag har Tilda gjort två stora framsteg. Det ena var, att när vi satt bredvid varandra i soffan och gosade, så vågade hon snusa på min näsa. Så nära mitt ansikte har hon inte vågat komma förut (jag kan ju säga att det kittlades som tusan, men man fick ju lov att hålla sig bara...)

En annan grej hon har gjort idag, som jag tycker är ännu större, är att hon har börjat söka kontakt på ett helt annat sätt. Jag låg i sängen när plötsligt hon kom uppkravlandes och la sig en bit från mig. Hon kom bara närmare och närmare tills hon låg emot mig och blev pajad (och dregglade såklart...) Samma sak när jag sätter mig i soffan en liten bit från henne, då ställer hon sig upp och kommer och lägger sig bredvid mig. Inte som förut, när hon steg upp och gick och la sig en bit bort :)

Hon har insett att händer inte är något farligt längre utan nu tittar hon på dem med dregglet i mungipan.

Jag bjuder på en liten videosnutt från igårkväll när hon löpte amok i sängen. Hon höll säkert på och härjade sönder mina sängkläder i en kvart (syns det att jag har lagt en leksak under täcket kanske?)

Kisse och kurr

För 3 ½ vecka som vildkatten Tilda till mig. När hon var 4 månader fångades hon in av Mönsterås (frivilliga) Djurhjälp, vaccinerades, id-märktes och kastrerades. Sen fick hon åka till ett jourhem där hon skulle socialiseras. Dessvärre var det inte så passande miljö för skygga Tilda, för det fanns flera kattor som gjorde henne obekväm. Plus att hennes jourmatte var rädd för henne.

Så sen kom hon till mig. Jag har många år drömt om att vara jourhem för kissor in need, men inte haft tillfälle förrän nu. Tilda verkade vara ett ganska extremt fall, om man pratade med de som jobbade inom organisationen. De misstänkte att hon blivit kanske slagen eller sparkad för hon litar bestämt inte på människor. Första vecka hos mig låg hon bara under sängen och tryckte. Så fort vi fick ögonkontakt fräste hon åt mig. Hon smög omkring på nätterna och skrek. Mitt i allt kunde hon sitta vid fönstret och stirra på en. Creepy katt, tänkte jag.

Saakta men säkert kunde vi börja leka och hon glömde bort att vara rädd för en stund. Men det var kortvarigt. Efter 3 veckor tog jag (med hjälp av mamma och pappa som var på besök i påsk) bort sängbenen så att hon skulle vara tvungen att vara framme och socialisera. Första dagen var det panik. Sen började hon spendera mer tid med mig på soffan. Fastän hon är rädd för kontakt så vill hon ligga bredvid en, både på soffan och i sängen.

De första 50 gånger jag sträckte fram handen mot henne var det fräs, panik och spring.
Senaste veckan har jag fått peta på henne när hon ligger i soffan, men det var på nåder.
Senaste dagarna har jag fått paja henne, men hon tyckte det var obekvämt och såg lidande ut.
Idag verkade hon faktiskt njuta när jag pajade henne. Efter en stund gav jag det ett till försök och då gjorde hon nånting som varken jag eller hon trodde att hon kunde göra: hon spann! Hon t.o.m. tryckte sin kropp lite försiktigt mot min hand!

På Djurhjälpen Mönsterås sa de att det är givande att se en katt utvecklas. Givande kan inte ens beskriva hur det känns just nu. Jag är på moln! Hon spann! Hon njöt! Jag är så till mig så jag måste få skriva av mig lite här. Anledningen till att jag inte skrivit nåt om Tilda tidigare är för att jag har varit lite osäker på hur länge det skulle ta för henne att utvecklas, eller om det skulle ske några förändringar alls. Men idag tog vi ett stort steg :)