I tisdags var vi med klassen till ett hundhem i Tallinn, för övergivna hundar och kattor. Vi hade samlat ihop enmassa mat, leksaker m.m. som vi skänkte åt dem. Vi gick ut och gå med hundarna och jag tog en schäferhona som var jättesnäll men drog någe fruktansvärt i kopplet! Jag fick brännskador på fingrarna! Men jag skulle också vara så glad om jag slapp ut ur min lilla, sterila bur.
Men jag tyckte ändå kattorna hade det värre. 20-30 kattor, instängda i ett rum. Man kan inte bara tvinga kattor att leva så nära inpå varandra och dessutom var väldigt många sjuka! Det smittar ju fram och tillbaka mellan dem hela tiden när de måste leva så tätt inpå varandra!
Det var en väldigt omvälvande upplevelse. Många av mina klasskompisar började gråta men jag lyckades nätt o jämt hålla mig.
Hur kan folk vara så grymma mot djur? När man tröttnat på sin hund så knyter man fast den i ett träd i skogen så den inte kan springa hem. Man tar en kattunge över sommaren och lämnar den sen på hösten när man far hem från semestern. Eller att man är för lat/korkad och inte steriliserar eller kastrerar sitt djur och sen när det är dags för ungar så kastar man ut sitt husdjur för att man inte kan ta hand om så många.
Jag blir så förbannad när man får höra sånt här. Djur är inte leksaker som man lämnar bort när man inte vill ha dem längre. Tar man ett djur ska man älska och vårda sin älskling hela dens liv. Det är ett stort ansvar, men tyvärr förstår inte alla det...
2 kommentarer:
Ja, det är ju faktiskt ett liv, för fan.
Amen to that!
Skicka en kommentar