Jaha då var det dags för mig...

att också skaffa blogg som alla andra. Jag erkänner, jag har ansett det som något onödigt, men efter att har snokat runt lite så verkar det vara en ganska kul hobby. Jag kanske inte kommer att skriva så intressanta saker, men nu måste jag få lätta mitt hjärta angående: min morfar.

Min kära morfar dog natten till i förrgår, 75 år gammal. Min stackars mormor är nu ensam, efter att ha haft sin sjöman vid sin sida i 55 år.
Jag fick i uppdrag av mamma och mina mostrar att skriva en vers i dödsannonsen som ska vara från barnbarnen. Jag kom på följande:

Morfar, tack för dina kloka råd.
Tack för don varma famn.
Tack för att du fanns.
Dags att segla i hamn.
Du kommer alltid vara saknad av dina barnbarn.